Om Guds dyrkan och kärleken till Gud

En halvt vetenskaplig, halvt poetisk parafras över skapelsehistorien, ”en sorts skapelsedikt alltså och som utan jämförelse den yppersta vi äga” (Martin Lamm). Under den uppslitande omvändelsekris Emanuel Swedenborg (1688-1772) genomgick i början av 1740-talet skrev han Om Guds dyrkan och kärlek till Gud, en fantasieggande skildring av skapelsens förlopp: ur det kosmiska ägget uppstår världen, solar och planeter ingår i sina banor och jorden framstår i paradisisk färgning. Ned människans födelse når skapelsen sin fulländning. I berättelsen om det nattliga underverket, då livets träd sänker en av sina grenar mot marken som får mottaga den nyfödde, når Swedenborgs vision sin poetiska kulmen. I lyriskt förtätande ordalag skildras sedan Evas födelse och de första människornas förening.